Hej all fina! Hoppas ni har firat in det nya aret pa basta metod! Allena inneha sjalv varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en valbehovlig internetpaus. Innan sjalv visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte sjalv respondera pa en kommentar sjalv fick som lyder sa har:
“Jag tycker samt det ar lysande fint att lasa ifall foralskelser och karlek! Men jag inneha dock stadse undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa fartfyllt efter ett uppbrott, eftersom sjalv personligen aldrig precis har lyckats med det. Brukar vanligtvis skrida omkring och vara ledsen och upprord ett grymt bra tag. Tro att vissa bara inneha tur helt enkelt!”
Vet du? Jag inneha ocksa alltid undrat ovanfor det har… Har gatt nastan med hjartesorg atskilliga ganger och inte forstatt mej pa folk som kan skrida fran en karlek till en annan. Det tar ju epok att slam! Det tar tid att hitta retur till sig personligen! Tid att vaga tro kungen nagot aterigen… Och sjalv inneha stadse tankt att det ar sa relevant att plocka den dar tiden efter en relation. Men emellanat blir det ej riktig som en tankt sig, stundtals blir det inte efter ens personlig regelbok.
Darmed ej sagt att det var flyktig
Jag kan ju inte tala forut all, men i karna fall sa hade jag bearbetat uppsyn forra relation hejdlost lange. Den hade varit himla svar under en lang tid och inom mej hade jag gjort slut flera ganger ifall, men alltid hittat en skal till att ej foreta det pa riktigt. Hittat orsaker till att strida en aning till, ge det nagra chanser till. Att kranka nagon ar det svaraste som finns, att bli ensam ar svart, speciellt nar det fortfarande finns grejer som ar fina med relationen. I min senaste relation varje jag raddhagad, vilket gjorde att sjalv drog ut gallande det hejdlost lange. Men detta gjorde att sjalv varenda enormt klar med relationen nar den bra tog slut.
Tiden da man blir sin egen igen
Nar jag tankte kvar varat uppbrott sa tankte jag att sjalv skulle vara singel lange, som jag alltid tanker ar det basta nar man utfor slut. Men den arme gangen blev det inte som sjalv tankte. Pro jag gick pa en fest. Borjade kommunicera med en person och helt tvart var det som ifall allting foll gallande lage. Det kandes som om jag hade kant honom alltsammans karna leva, som att han var svaret pa allihopa fragor sjalv stallt mej genom aren. Och det fanns ej nagon nodbroms att dra i. sjalv hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad intill forsta ogonkastet, och all stadgar man bor anordna sig till varje som bortblasta.
Sjalv madde valdigt inte bra over att det gick sa flinkt med tanke kungen att jag sarade an djupare gallande det sattet. Sa i en fullkomlighet varld hade det varit bra med lite epok emellan, men det enda man ej kan ordna ovanfor ar kanslor. Man sarar, och man blir sarad, sa obarmhartigt ar livet emellanat. Uppsyn storsta trost ar att sjalv antagande att det finns nagon fras, och att jag tror att det blir bra for all i slutandan. Emellanat tar det epok och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Av och till gar det fort, och kanske gor det ont pro nagon annan enar. Sa jag vet ej om det koper om svang, ifall man traffar nagon hejdlost fort, det koper kanske ifall vart man ar i livet. I mitt fall varje sjalv mycket redo (aven ifall det utat sett sag annorlunda ut). Vi lever vara liv pro forsta gangen (vad jag vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att hur man köper en thai fru aldrig gora misstag, att alltid vara alla till lags, samt om man beredvilligt onskar sa. Det enda vi i sjalva verket kan lyssna kungen nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Kungen nagot forstandig tror jag det blir bra enar, dessutom ifall vagen dit kan plocka en hel del omvagar.